.

Smärtan tär på mig.
Har ont i magen och vet inte vart jag ska ta vägen riktigt. är i skolan.. Vill hemhemhemhem!
Jag vill ha helg. krama Maddis och Em.. Skulle varit underbart :')
Blir ju fest i Edane i helgen. Enda problemet är då att ta sig där ifrån på natten ><
men ska försöka få tag på ngn som kan kanske hämta oss..
kan ju fråga Christian! haha! Jaa! får göre det sen.. Hoppas att han vill för då är allt fixat :)
Neejdu. Kanske skulle försöka få tag på Monica och säga att jag drar hem. typ åka hem och lägga sig en stund och sen dra till stan och vara bär hjälp åt Sarah. Hmm! jaa!. Låter bra.
och sen städa och sätta upp bilder jag har skrivit ut på skolan.
blir perryverry det du :D Haha! Neeh..
orkar inte skriva mer om min smärta. BWAIIIS!
-Over And Out-

image103
Berny Pålsson är vacker<3

.

Ännu en dag har gått och jag har bara suttit här. Har fan inge liv.
Vill gärna gå till stan men känner paniken knacka på min axel.
Ensamheten gnagger på mina händer och jag får ont.
Har varit ensam mesta dels tiden av dagen.
Jag vill inte leva här.. och inte så här.
Jag vill bort från helvetet som finns här i Arvika.
Bajs skola som ska stå i vägen för allt ><
Efter jag har tagit studenten nästa sommar så ska jag så fort som möjligt skaffa ett jobb i en annan stad och flytta dit. Måste verkligen här ifrån snart. Alla mina onda minnen äter upp mig. ;__;
Jag vill ligga i någon´s trygga famn och ta emot pussar och kramar.
Känna att det bara är vi två som existerar. Att det bara är vi som lever i denna värld.
Jag saknar närhet och orkar inte blogga mer för snart bryter jag ihop.

Bajs.

image102
Rädda mig från livet?

Väntan

Jag väntar på att bättre tider.
Jag väntar på att få må bättre.
Men för varje dag mår jag bara sämre och sämre.
Varje dag är en kamp mot det svarta, varje dag är en kamp mot känslan ensamhet.
Jag kan vara i en grupp full med människor. Men ändå känner jag mig ensam.
Det är för att jag för ofta när jag var mindre blev utstött från större grupper.
Jag var osynlig.. Som en författare skrev i sin bok "Man väljs tidigt i livet vart man ska bli placerad.
Du är med, du är inte med, du är med, du är inte med."
Som Berny pålsson skriver i sin bok "Vi bär våran utanförskap som ett dyrt smycke"
Varje dag som går pryds våra armar med nya ärr från dagens händelser.
Snart är våra kroppar helt ärrade och dom som är "perfekta" kollar snett på oss.
Dom tänker "Dom vill bara att vi ska tycka synd om dom."
Så sprider dom en massa rykten om saker man inte ens har gjort.
Men det där är så fel. Vi är inte ute efter uppmärksamhet, dom som är det är dom där små fjortisarna som springer runt med fult smink och ytliga skär sår.
Vi andra är bara ute efter den djupa härliga smärtan man får i det fysiska ist för det psykiska.
Att ha ont och vara sjuk i det psykiska är värre än allt annat.
Att få stämpeln som man egentligen inte ska ha, det smärtar också endel.
Jag är mig själv, jag tillhör inte något jävla fack. Folk som inte förstår borde gå och hänga sig..

Jag skriver denna texten bara för att få skriva av mig. Inget av det här betyder något egentligen. Ord som bara dök upp i huvudet på mig. Jag har ett mörkt förfluttet. Men det tänker jag inte ta upp här. Jag blev utsatt för mycket i min barndom. I den som fanns då. Nu tänker jag inte fördjupa mig i det här idag. Tar det någon dag då jag orkar, orkar och vågar skriva av mig allt.

image101

RSS 2.0